-

En klump i magen, som strålar sig bak.
Ut i hela kroppen, min gnista blir slak.
Den känns så tydligt, i hela min kropp.
En utav de mörkaste känslor, helt utan hopp.
Är detta rädsla, eller är detta sorg?
Eller är det min kropp, som sakta förvandlas till en borg?
Där känslor ej passerar, och där inget tycks beröra.
Jag reagerar inte längre, när jag de vackraste ord får höra.
Mitt hjärta är en sten, och det sprider sig sakta ut.
Jag kommer att göra hela världen till sten, innan mitt liv är slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0